Det är otroligt va man kan bli trött av att röra sig. Altså de som är så superduktiga idrottare. Min motion får jag för tillfället när stegen från köket till TVn ökar. Inte för att jag är superintresserad men man måste kolla in alla som är så duktiga. Ibland är det show på hög nivå, underbart. Det är ju ssåååååå inne att tacka så jag tackar de Olympiska spelen för att de bidragit med lite bättre kondition för min skull :-)))

Ha en skön helg.

....är kort heter det ju. Dagarna börjar bli kortare så det gäller verkligen att njuta när omständigheterna är goda.

Vi åt ett stort gäng kräftor för det är ju bara så gott, tur att man kan äta det lite när man vill och känner för det.Sen satt vi ute och mös och då passade jag på att ta ett kort på Lady när solen gått ner. Hon ser väl mysig ut med den runda magen ;-)))  Ljuset som blev när solen dalade var lite magiskt, försökte att fånga magiken och fick med några grenar av eken.Blev ganska hyfsat.

I dag har barnen varit duktiga med att hjälpa till, vi har fixat lite ute och bara njutit i sensommarsolen. Marie är här med sina två vovvar och det går riktigt bra.

Ha en skön lördagkväll.

/Ingela

Vi önskar alla som åker på utställningar, lycka till och hoppas att det blir fint väder.

I måndags började jag att övningsköra med Sofie. Hon var helt novis när hon satte sig i förarsätet, men va duktig hon har blivit bara på dessa fyra dagar vi har kört :-))) Nästa vecka är målet att vi åker till Laholm och hälsar på morfar..då blir han överraskad.

Ta hand om er.

/Ingela

Dagarna kommer och går. Fortfarande kan jag höra Zimbas något säregna ljud när han gick på golvet. Ljuden från honom finns fortfarande färska i minnet.

BILDERNA AV HONOM BLEKNAR ALDRIG.

Detta var vad som hände Zimba:

Han blev plötsligt sämre. Synfältet minskades kraftigt så när han gick sin korta promenad på morgonen började han att "dra"  till höger. Annars var som vanligt pigg. Efter ett tag (halv dag) gick han in i möbler och väggar, svårigheter att lägga sig och han hässjade långa stunder. Till sist kunde han inte se, skrek till böjde nacken och backade bakåt,  han hörde fortfarande något. Hjärtat slog för sakta annars var alla proverna bra !Kilona rasade oerhört fort och han vägde 45 kilo....Balansen försvann och de neurologiska reflexerna fanns men var mycket sena, hjärnan hade börjat att ge upp. Det tog i stort sett tre dagar.

  Vi satt med honom långa stunder med hans underbara huvud emellan oss. Han öppnade inte ögonen mycket det var för jobbigt för honom. De var i någon annan värld...Vinterpälsen var sakta på väg och framför oss kunde vi se honom i sin rödbruna kostym som var så vacker. Länge satt vi och borstade och klappade honom.  Det lilla hår som fastnade på den mjuka borsten har jag sparat.....Vi förstod att han hörde oss där vi satt och pratade om gamla härliga minnen som vi varit med om...medan tårarna fyllde ögonen...

De andra hundarna hade på något sätt redan tagit farväl av honom. De lade sig runt om honom för att skydda honom. På deras sätt såg det ut som om han fortfarande hade respekt med sig, lät honom vara. 

Den som verkar till att söka efter honom är Mercan. Hon är dämpad på ett sätt. Ziira visar också att någon fattas, släpper inte vår sida och vill ha uppmärksamhet.

Det finns inget bättre än att slå armarna om hundarna och känna deras närhet och värme, underbart och inget jag kan tänka mig att vara utan.

I morgon är en annad dag.....

/Ingela & Lasse

 ZIMBA; VÅR FÖRSTA RÖDBRUNA UNDERBARA HUND.

Den största av smärta har drabbat oss. Det finns bara tomrum och en massa frågor om varför vår underbara leonberger Zimba inte fick vara med oss längre. Efter ett väldigt snabbt insjuknande så fick han lämna oss. En känsla av enorm tomhet, tårar men med en massa trevliga och sköna minnen finns kvar hos oss. Alla hundar som han har uppfostrat med ett tålamod som en mamma kunde bli avundsjuk av...

Allt poserande framför kameran som han gillade så mycket, riktig linslus...

Allt annat gott som tyvärr inte fick gå vidare.....

Visa oss att du kikar ner och kollar på oss här hemma

.....Från oss till dig.....

Vi jublar för vi har fortfarande ström i huset trots ovädren :-)))

Hoppas att alla som ställer denna helg får en fina dagar med bra kritiker på sin hundar. LYCKA TILL!

 Om Zimba 

Jag kommer ihåg första året när vi ställde Zimba i Ronneby år 2002 han blev BIR några dagar innan han blev 13 månader gammal. Så ung redan då var han snygg och hade ett enastående uttryck. Han har givit oss så många trevliga stunder och upplevelser när vi varit ute och campat allihopa och inbringat nya vänner i våra liv Det är med sorg i hjärtat som vi tittar på honom idag och det inte finns mycket glöd kvar i hans ögon............det är så tungt.

De andra

     Vi får glädja oss åt de andra som är fulla av energi och framför allt hoppas vi på att Lady skall få härliga valpar med sting i. Hon mår utmärkt och jagar ekorrar som bara den här hemma. Hade hon haft tillräckligt med långa klor skulle hon nog ta sig en bit upp på trädstammarna för att få tag i dem. Korrarna sysselsätter hundarna en del. Kul för dem!

Hennes päls är så underbar i och för sig har hon superkvalité alltid, så hoppas att det valpisarna också får lite av det. Kaiser har alltid päls även om den är tunn när sommarkostymen tas på, men han ser aldrig riktigt tunn ut i alla fall. Nu skall jag titta lite på OS sedan bär det av till Halmstad för en del inköp.

Ha de gott.

/Ingela

Igår så blev Zimba plötsligt sämre så vi har satt in medicineringen igen. Vi hjälper honom så gott det går men han skall ju in och böka överallt, spelar ingen roll om det är en massa stenar eller ojämnheter. Han sänker huvudet och med gott mod tar sig fram på "knarriga" ben. Musklerna finns där ännu, måtte han behålla dem också.Vi håller tummarna för att han fixar det även denna gång.

Lady äter som en häst, det spelar ingen roll om hon precis har ätit för då smyger hon fram och tittar på oss om hon inte möjligtvis kan få lite mer. Vi ger henne babydog redan nu( det finns andra som också käkar det med största nöje :-)))))

I natt hade vi ytterligare ett åskoväder som naturligtvis skulle finnas precis ovanför oss. Så nu vet vi inte hur länge vi har kontakt med yttervärlden, det brukar försvinna när såna oväder drar förbi. Ändras ingenting här eller på sidan så beror det på masten i Tönnersjö.

Ta väl hand om er och klappa om hundarna.

/Ingela

Jag har alltid promenerat mycket. Jag älskar ljus, vind och blåst, stjärnor och hav. Jag har promenerat så långa sträckor att min kropp slutligen börjat gå av sig själv, knappt vidrört marken, upplöst med elementen omkring mig och blivit ett osynligt jubel. Andra gånger har mina ben istället bidragit till min fokusering på tillvaron. I stället för att lösa upp scenen omkring mig har de krympt den till en enda svartnande punkt. Jag har gått längs trottoarerna och koncentrerat mig på min kropp, låtit stöten av klackarna fortplantas upp genom lemmarna. Vid varje steg har frågan ekat; Vad är jag? Var finns jag? Vad är det som gör mig till jag?

/Ingela

Delvis text av Liza Marklund som stämmer in även på mig.