Efter en oskyldig bakterie i halsen och kolosalt hög feber så insjuknade han i svår hjärnhinneinflammation. Huvudet hängde och  han ville inte ha kontakt för smärtan var för svår. Den höga febern kom tillbaka och förlamningen i korsryggen och bakåt blev ett faktum. Han kunde inte röra sig, äta eller dricka eller stå utan hjälp, livet susade förbi ögonen utan en enda reaktion. Insikten av att livet hade nått sitt slut var ett faktum. Medicineringen hade inte någon inverkan och doserna var höga.

Men han beslöt att leva vidare och komma tillbaka…en hel dag fick han beröring av dem nära och kära runt om honom, och idag är han medveten om hela sin kropp och kan röra sig betydligt bättre. Det finns en stolthet och kraft i stegen och en enorm beslutsamhet i ögonen att hanka sig fram en dag i sänder. Detta är ett mirakel. Vi vet att han det bra och att alla runtom honom gör allt för att välbefinnandet skall bli det bästa.

Må så gott ni kan….vi finns där…vi håller alla tummar för er..

On air

Ingela